Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
svarta fläckar, var ganska fet och hade kloka,
ledsna ögon. När han trippade på sina små ben,
vaggade han beskäftigt med kroppen.
— Världen är full av bekymmer, tycktes han
säga. Jag reder mig. Jag reder mig, bara jag får
grädde och kotlettben.
När fröken Fredrika fick syn på terriern, upp-
lystes hennes ansikte av ett nästan fjolligt leende;
— Lilla damma ponken, lilla sötnos, vad vill han
här, jollrade hon ömt.
Hela hennes väsen förvandlades, då hon lyfte upp
den tjocka klumpen i sitt knä. Värmde han hennes
vissna sköte? När han slickade hennes hårda hän-
der och gnuggade sin ljumma nos mot hennes knän,
satte han icke då i darrning de känslor, som allt-
jämt slumrade i hennes gamla jungfrukropp? En
sådan unge skulle hon haft: skinande, fet, med
slickande tunga och med stumma ögon, som tiggde
om ömhet. En unge född i lönndom, ett foster av
den oberörda jungfruns hemliga åtrå och sugande;
oroliga längtan efter ett manligt kön. Därför smekte
hon honom också så hetsigt med ett virrigt litet
skratt, lade sin mun mot hans orena nos, som nyss
rotat i avskrädeshögen, och kysste den girigt.
Terriern lät det ske. Gnällde litet, morrade litet,
visande tänderna med uppdragen överläpp i ett
ondskefullt leende.
Ute på gårdsplanen väsnades flickorna. En klar,
ungdomlig röst hördes över de andra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
