Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Stänny ryckte till. Hon mumlade något obegrip-
ligt, som han inte uppfattade.
— Och hon. .. fortsatte han, men hejdade sig och
blåste ut en rökring och följde den med blicken,
när den vidgade sig, svällde och fördes upp mot
taket.
— .. hon är lik den här röktingen. Inför svär-
meri och lätt förälskelse öppnar hon sig, formas om
efter mannen, som rökringen formas efter min mun.
Han skrattade åt sin idé,
— Vad säger du?
Stanny lyfte sitt bleka ansikte;
Han kysste henne på munnen. Denna kyss, given
av en lättsinnig ung man, utan hänsyn till att det
var systern han kysste, sjönk in i hennes blod och
förgiftade det.
De sutto tysta. Stormen rusade fram mot bygg-
naden. Uppe i övre våningen hördes: krasandet av
en fönsterruta.
Och med ens tyckte Stanny att livet bara var
svart natt, storm och träd som riste vacklande, nära
att falla. Ginge hon ut nu, skulle havet rulla emot
henne, mörkret kväva henne, träden rasa över
henne. Ingenstädes fanns det trygghet. Marken
skälvde, Och där långt borta, kanske på en ö i skydd
för stormen, andades och rörde sig hennes mor likt
en häxa, blåsande ofrid och olyckor in i vinden,
som red upp mot deras hus. Modern, som fött
henne till världen, ville henne icke väl. Vart skall
man då taga vägen? Då kokar själva jordens hjärta,
T.—V. Krusenstjerna, Kvinnogatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
