Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
åka”. Det var skugga under hängbjörkarna. Gräset
doftade friskt och syrligt. Mellan trädens grenar
sågo de sjön. Det entoniga ljudet äv böljorna, som
slogo mot stranden, smälte samman med suset i
träden, en sommarens melodi som sjöng sig in i
deras hjärtan, så att de sedan aldrig mindes denna
sommar utan att också för sina öron höra vågornas
och trädens sakta nynnande.
Då talade de lågt med varandra, nästan viskande.
Ibland grep Stanny hårt om stången, som ville hon
styra bilen med dem båda rätt in i drömmarnas
land. Det föreföll dem så underbart och drömlikt
att de nu voro vänner, att de kunde förtro varandra
allt och förstå varandra.
I början hade deras samtal mest rört sig om det
som hände omkring dem. De diskuterade flickorna
med varandra, som om dessa varit underliga varel-
ser, skapade av annat stoff än de själva. I deras
eget lag var det Nanna Mosin, dotter till en journa-
list, Judy Rosenrauch, en judeflicka, släkt i släkten
med Angela, eftersom hon var dotter till Jacob
Levins svåger, doktor Simon Rosenrauch, ehuru
Angela knappast hade råkat henne något vidare
förut, och så Linnéa Larsdotter, hemmansägar-
dotter från Skåne.
Nanna var en bortskämd och odräglig flicka i
slynåren. Hon berättade opassande historier, som
hon uppsnappat från fadern, retades med de andra,
tappade porslin i golvet, och började strax att snyfta
och skratta på en gång. Judy var ett småväxt neger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
