Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
inte kommit så långt som du. Jag trevar omkring
mig och hittar inte Gud längre.
Deras ord voro tunga och tafatta, men deras
hjärtan jagade som fåglar omkring i snåren på jakt
efter varandra.
— Minns du din mamma? frågade Stanny efter
ett ögonblick.
— Ja, men på ett särskilt sätt, sade Angela, som
man minns saker, som man drömt, Ibland när jag
hör en röst som jag aldrig hört förut, men som har
ett visst tonfall, får jag en stöt i bröstet, som om
min mor ropat på mig. Så är det också, när jag ser
ett vackert landskap för första gången. Ett fotspår
intryckt i sandgången ger mig en förnimmelse av
att min mor ilat före mig och att buskarna böjt sig
åt sidan, när hennes klänning snuddat vid dem.
Då kan jag bli stående alldeles stilla. Jag är rädd
att sträcka fram foten, som om jag då skulle stiga
i det tomma intet. Och i det ögonblicket tror jag
att den levande varma jorden tar slut just där fram-
för min fot. Och omkring mig isas luften från de
många dödas andedräkt. Träd, buskar och blommor
bli genomskinliga som kristaller. De ha en sådan
skönhet att mitt hjärta vill brista. De dofta icke
längre, röra sig icke. Allt är stilla i väntan på en
röst, som. jag aldrig får höra riktigt. Men den
trycker mot mitt öra. Jag vet inte, om det är bara
min mors röst, det är alla de dödas röster, som
ljudet från en enda strupe darra de i rymden utan
att frambringa en stämma, som man kan urskilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
