Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Flickorna hade varit fyllda av beundran för den
långa bondflickan dessa arbetsamma och brådskande
dagar. Hon var outtröttlig. När de icke visste något,
frågade de henne till råds.
— Langa över det till mig, sade hon, när någon
av flickorna gnott och gnott på ett plagg, som icke
ville bli rent.
Under hennes händer blev det solkiga linnet av
en bländande vithet. Löddret sjöd om fingrarna
på henne. Hennes raka hår lockade sig i värmen
och stod i en sky kring hennes breda, hederliga
ansikte. Flennes rörelser, eljes så sävliga och lång-
samma, undergingo en förvandling. De blevo mjuka,
snabba, och ögonen lyste av fröjd över arbetet.
Nanna hade jämrat sig, skrattat och gråtit och
slutligen slagit sig ned på en hög kläder i tvätt-
stugan, där hon blivit sittande, medan hon, likgiltig
för de andras ansträngningar, underhållit dem med
sina dumma historier. De andra, som heller aldrig
varit med om någon stortvätt, hade ändå velat visa
sig lika duktiga som Linnéa, vilken många gånger
skött tvätten hemma, Lilla Judy hade stått på en
pall för att kunna gno kläderna i den höga baljan,
och hon hade gång på gång skrämt dem genom att
hon i sin iver fått pallen att vicka till, så att det såg
ut, som om hon skulle trilla på huvudet ned i
vattnet. Och Madeleine hade fått valkar i sitt fina
skinn. Stanny och Angela betraktade Linnéa i smyg
och försökte att göra som hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
