Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
XVI
Linnéa tystnade. De två andra sutto med bleka
ansikten 1 skymningen. Hennes berättelse hade upp-
rört dem. De hade sett allt så tydligt för sig. De
ville icke bryta tystnaden.
Då hörde de knakande steg i trappan. Det var
fröken Bell som kom, Hon gick fram till flickorna.
— Men kära barn, varför skynda ni er inte? Vi
ha ringt på er. Det är ju aftonbön, Jag sprang
upp hit, för att ni inte skulle få obehag.
Nu ljöd Rikens gälla stämma.
— Raska på där uppe, ropade hon.
Bell såg på de tre bleka ansiktena. Hon undrade
vad de talat om.
Nere i salen var redan skolan samlad kring Riken,
som satt där med ett förargat uttryck i sitt runda
plattnosansikte och bibeln uppslagen framför sig.
— Så börja vi då, sade hon kort, då de tre
flickorna smugit sig till sina platser.
Just den kvällen läste hon trettonde kapitlet i
Pauli Första brev till korintierna:
— Om jag talade med människors och änglars
tungor, och icke hade kärleken, så vore jag en
klingande malm eller en ljudande bjällra Och om
9, — Vv. Krusenstjerna, Kvinnogatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
