Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Flickorna spredo sig över ängen, sprungo hit och
dit med glada rop. Bagaren vaggade fram och till-
baka, oformlig och grå, som en av sina egna mjöl-
säckar. Och kapten Manderskiöld sågs skratta under
sin lilla svarta mustasch.
— Det är verkligen förtjusande, sade han upp-
repade gånger.
Angela och Stanny stodo bredvid varandra.
— Du skulle se Bernard till häst, sade Stanny
lågt.
Och när hon sade det, hade hon med ens Bernard
framför sig på ängen. Hans häst och han själv
smälte ihop med varandra, samma ädla resning,
lyftade hals, fina ben. Men det vär Bernard som
behärskade djuret, liksom han hemma behärskade
hela sin omgivning.
Nu trillade bagarn av hästen. Ungdomarna ute
på ängen rusade till. Där låg han i gräset och
blinkade leende mot solen.
— Har pappa inte gjort sig illa? frågade Erna
ivrigt.
— Å nej! pustade han. Här är härligt i gräset.
Och himlen är så blå ovanför mig.
Ja, himlen var genomskinligt blå. Flickorna
tittade upp på himlen och ned på den trinde
bagaren. Han hade brett ut armarna, som ville han
1 sin famn fånga sommardagens lysande skönhet,
innan han återvände till punschhalvan och flickorna
på Blanchs veranda.
Fem stycken hjälpte honom på benen igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
