Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
tunna: trådarna och satt där inkilad som en liten
vit råtta, som vill försvinna.
Bell dök med långa, smala fingrar ned efter den,
satte den åter på rätt plats, gav små råd om hur
Stanny skulle få väven jämn i kanterna och bad
Angela akta sig för att slå för hårt. Hela Angelas
vävstol ruskade ju.
Angela var blossande röd och mycket road. Hon
spände musklerna som vid rodd, satte ut arm-
bågarna i en ovan rörelse och smällde till. Det var
trevligt arbete, därför att det syntes hur mycket
man gjorde. Väven växte ju under ens händer:
grov och full av misslyckade knutar visserligen,
men i alla fall en blivande handduk, som skulle
kunna användas,
Det ljöd ett dämpat sorl i det stora rummet, På
Bells lektioner hade flickorna rätt att prata. Det
var Bell själv, som givit dem denna tillåtelse, där-
för att hon märkt att arbetet då gick fortare,
Strutsarna tilläto inte prat och de hade haft hetsiga
samtal med Bell om att hon skämde bort eleverna.
Men de måste alltid falla till föga för henne. När
hon blev ond, var det som om hennes gyllene hår
fylldes av smala ormar, som med utstickande gadd
spottade åt Riken och Diken.
Madeleine och Linnéa sutto bredvid varandra,
Madeleine vid symaskinen och Linnéa vid garn-
vindan. De voro sådana präktiga kontraster, den
storvuxna bondflickan med sina lugna, väl avmätta
rörelser, och den bleka stadsflickan med sitt trötta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
