Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
ansiktet, så att andra halvan framträdde onaturligt
blek och förstorad som hos en, som har ett lyte.
— Jag har ett så gott te, fortsatte Bell. Det
riktigt doftar. Jag brukar dricka det med citron
till i små, tunna kinesiska koppar, Särskilt när
Strutsarna varit elaka mot mig, smakar det utmärkt.
Hon sade själv ”Strutsarna”. Från en lärarinna
lät det mera respektlöst än när någon av eleverna
sade det. Hon liksom ställde sig på deras sida. Men
det gjorde hon ju alltid. Det var därför flickorna
tyckte om henne.
— Tack, sade Angela svagt och drog undan sin
hand. Visst skulle jag tycka det vore roligt att få
komma in till fröken. Får jag taga Stanny med
mig?
— Ni hålla mycket av varandra?
Frågan kom snabbt och underfundigt, det lät som
om hon ville veta något mera.
— Ja, vi tycka om varandra, sade Angela all-
varsamt. Jag har ingen annan vän här.
— Det är rätt, sade Bell kort. Man skall ha en,
bara en, och så kan man förtro varandra allt. Är
det inte så?
Angela nickade stumt. Och återigen undrade hon,
vad den andra kunde vilja henne.
Stanny stod plötsligt bredvid dem.
— Kom och hjälp mig, sade hon. Nu är det
galet igen, fröken.
Bell gick till Stannys vävstol, Stanny böjde sig
hastigt över Angela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
