Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Framför Dikens fötter låg terriern och tittade
under lugg upp på henne. Hans liv hade blivit
mycket osäkert bland alla dessa flickor, som ibland
smekte honom och gåvo honom godbitar och ibland
från den höga bryggan knuffade honom rätt ned i
Mälaren.
Nu lyfte han huvudet och morrade litet. Det var
en tik som strök omkring utanför fönstren. För
ett par kvällar sedan hade den kommit springande
fram till gården, en ettårig, ljusbrun stövare. Den
sökte sig till flickorna, som sutto på verandan,
gnällde en smula, strök sig mot deras kjolar med
smekande rörelser och satte sig slutligen upprätt på
två ben med de lyfta tassarna i vädret och tiggande
bruna ögon. Fröknarna hade velat köra bort den,
men flickorna bådo för den. Så fick den stanna.
Ingen visste vem dess herre var. Kanske någon
nere i staden, som rest bort. En jakthund fick
egentligen inte ströva omkring så där fritt, men
vem ville binda den? Inte de förtjusta flickorna.
Den sov på verandan med huvudet mot tassarna
och svansen i en graciös sväng runt benen. En för-
näm liten fröken, som funnit behag i stället.
Terriern nosade först misstänksamt omkring den
och blev sedan vänskaplig.
— Man låter smör och mjöl fräsa i en panna på
sakta eld, ljöd nu Dikens torra röst.
De ljusa och mörka huvudena böjde sig lydigt
över böckerna. Pennorna raspade ivrigt.
— Sedan späder man med vatten...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
