Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Hon såg huvudena av terriern och hyndan, som
stodo tätt tryckta mot dörren. Mittemot dem på
stentrappan hade två väldiga hanhundar placerat
sig. De hade lagt tassarna på bron. Två par ögon
glimmade trolskt i månskenet, två gap öppnade sig
och visade röda tungor och en massa vita rovydjurs-
tänder. De morrade, en trånande, dov morrning,
som tycktes höra hemma i den grå urtiden, då deras
fäder gått på jakt efter byte i månskenet.
Terriern gläfste ilsket och inställsamt på samma
gång. Hyndan var tyst. Terrierns svans stod styv
mot rutan.
Stanny tittade över Angelas huvud. Hon stack
händerna i fickorna och gav till en liten vissling:
Ingen av det församlade rådet där ute brydde sig
om visslingen. De voro fjärran från människor och
deras lagar nu, dessa djur, som i natt sände sin
fräna åtrå mot den enda hyndan i grannskapet:
Angela och Stanny sågo på varandra, Det var
så tyst i rummen ovanför dem. Månskenet gjorde
skuggorna omkring dem djupa. En vit rund fläck
lyste på golvet. Den såg ut som falluckan till någon
hemlig underjordisk gång.
Angela öppnade dörren, De stora hundarna sågo
henne och blevo skrämda av detta plötsliga in-
gripande. De vände morrande och sprungo ned i
trädgården, där de försvunno i dunklet under
träden.
Då Angela och Stanny stego ut på bron, kom
hyndan emot dem. Hon gled fram smidig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
