Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
— Det visste jag inte, sade Angela litet blygt.
Hon kände sig helt främmande i detta rum, där
hon aldrig hade varit. Bell var också en annan än
i arbetet. Fin och förnäm med parfym på kläderna.
I hennes öron, nästan dolda av hårslingorna, sutto
ett par stora, glänsande pärlemosmycken.
— Kom!
Bell bjöd Angela sitta i den lilla soffan, som
bara rymde två. Hennes guldfärgade klännings-
kjol föll över Angelas vita.
Angelas ögon drogos till bordet. Det hade en
vit duk korsad av en fin spets, Kinesiska koppar
och små kakfat voro prydligt ordnade, I ena hörnet
ett tekök av silver, varunder en blek låga flämtade.
Mittpå bordet bland porslin och kakor stod ett
fotografi i bred ram. Det föreställde en mycket
vacker ung kvinna i helfigur. Hon var draperad
i en tunn slöja kantad med svandun, och under den
skymtade de späda linjerna av en naken kropp. Det
var ett besynnerligt fotografi,
— Du ser på henne där, sade Bell efter att ett
ögonblick ha suttit tyst. Jag brukar ställa henne så
där. Det är då, som om hon vore med mig. Uppc
på en bokhylla eller en byrå kommer hon för långt
bort. Jag vill se på henne riktigt, förstår du.
Hon lutade sig fram, och Angela trodde hon
skulle räcka henne fotografiet. Men hon flyttade
bara på en skål med blommor.
— Hon heter Cecilia, sade hon milt, Jag behöver
inte säga efternamnet, På det sättet är det ju lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
