Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Vad skall det bli av dem alla? Vad skall du själv
göra sedan, Angela?
Angela sökte efter ord. Hon ansträngde sig att
se in i en framtid, som hennes blick ändå inte
nådde. Och plötsligt ängslade hon sig för den.
— Jag vet inte, viskade hon.
— Nej, du vet inte, sade Bell. Du skall väl få
ett hem. Kanske inte det heller. Men många komma
att älska dig. Både män och... kvinnor.
— Kvinnor? eftersade Angela undrande.
— Ja, såde Bell med hårda ögon. Också väninnor
kunna älska varandra. Det vet jag. Den kärleken
är lättare ätt förstå. Jag tycker det. Män äro så
olika oss; Aldrig förstå de oss. De leva i sig själva,
Jag har aldrig träffat en man som inte var egoist.
En man suger sin näring ur sitt eget starka jag.
En kvinna måste alltid ha en annan att älska, att
uppoffra sig för, att gråta och skratta tillsammans
med. Hon är starkast då. Borde inte kärleken vara
lyckligast, då den man har kär är lik en själv —
också kroppsligen? De behag man själv äger
beundrar man hos en annan i starkare grad. Man
får ju icke kela med sig själv eller smeka sig själv.
Det kallas självbefläckelse. Men att famna en bild
snarlik en själv, fastän vackrare och mera utvecklad,
det är att söka forma sig efter fullkomligheten.
Då mognar man, då blir man helt kvinna. Jag tror
att vi måste nå utom oss själva, men vi förlora oss
och gå alldeles vilse, om vi söka en tvillingsjäl så
helt olika oss, som en man är. Förstår du mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
