Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
— Vilken härlig tid vi ändå ha, sade Angela med
en suck av belåtenhet.
De gingo tysta vidare. Angela plockade en blå-
klocka och räckte Stanny. Över deras huvuden
sträckte sig grenar tunga av skälvande löv. En asp,
vilkens blad redan voro svagt röda och gula, stod
och darrade vid vägkanten. De stannade framför
den.
— Den darrar därför att dess stam en gång
timrades till Kristi kors, sade Angela.
— Har du också hört det? sade Stanny. Jag tror
inte på Kristi gudom. Men en gång korsfästes en
god man, som led för människorna. Varför icke?
Folket tålde honom inte för att han ville dö för
dem och taga deras synder på sig. Kanske ville de
själva bära sina synder, eller snarare ville de inte
höra talas alls om att de syndät.
De voro så unga. Varje ögonblick måste de hävda
sitt oberoende: att de icke trodde. Och samtidigt
kramade de kärleksfullt varandras händer och
skulle en skön morgon som denna också velat dö
för sin tro på varandra.
— OQO, sade Angela, När jag hör om härliga män-
niskor, så tycker jag mitt eget liv är så litet och
dumt. Jag skulle vilja flyga ut ur mitt hjärta, som
sitter fästat vid mitt bröst med en stark muskel och
binder mig, så att jag icke kan komma någon vart.
Skall hela mitt liv bli så här? tänker jag ofta. Var-
för kan jag inte svinga mig upp och bli en hjälte?
Ibland ser jag en väg slät och jämn framför mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
