Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Eka, nu älldeles ensam. Det hade gått tre månader,
sedan de träffats. Men Angela längtade inte hem.
Hon hade ju Stanny.
Ändå hade Angela sedan länge lagt märke till
flickornas ovilja mot henne. Hon såg att de inte
tyckte om hennes och Stannys heta vänskap. På
sista tiden hade de tagit sig till med att härma de
två vännerna. Kommo Angela och Stanny gående
arm i arm från sina morgonpromenader, kunde de
få se ett par flickor dyka upp från något gömställe
och fnittrande gå framför dem på samma sätt som
de, med armarna om varandras liv. Eller Angela
hörde dem kalla varandra vid små smeknamn lik-
nande dem, vilka Angela och Stanny använde och
som de trott vara deras egen hemlighet.
Stanny skrattade åt alltsammans och uppmanade
Angela att inte taga sig flickornas dumheter så
nära.
— Snart få de någon annan att vara elaka mot,
sade hon tröstande.
Men Angela var ledsen. Hon gick till rätta med
sig själv, undrande om hon kunde ha handlat orätt
mot de andra. Hon hade ju mindre människokänne-
domän Stanny, som aldrig just gjorde sig förhopp-
ningar om godhet hos någon varelse, Det hade hon
lärt sig av sin mor.
En afton efter slutat arbete hade Angela och
Stanny gått upp på vinden för att få vara ostörda.
De sutto nu på bänken framför fönstret. Där hade
de en gång hört Linnéas berättelse. De talade också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
