Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
som i sin vrede kände lust att med sin fot trampa
på trädgårdens uppåtvända ansikte.
Från det öppna fönstret ovanför hörde Angela
livliga röster. Det var flickornas.
— Såg du hur hon kom in? fnyste någon. Stolt
som en liten Napoleon!
— Pyttsan, hon tror visst hon kan hypnotisera
oss också med blickarna från sina mörka ögon,
— Ser hon inte hemskt rolig ut med det där
ljusa håret och de svarta ögonen?
— Jag har aldrig tyckt om henne. Hon har ett
sätt som om hon vore fasligt förnäm,
— Hon ryckte till och gick, när vi sade något
om Linnéa, De där två, Stanny och Angela, ha upp-
höjt henne till helgon. Ett helgon med utslagen tand
och mistad oskuld!
— Jag undrar varför just Stanny och Angela
blivit så goda vänner. De äro ju så olika varandra.
Men båda två äro de olika oss också, de tro visst
att de äro särskilt djupa, ungarna,
— Angela avslöjade sig ju. Så svartsjuk hon var
om allt vad Stanny sade till henne. Vi tjuvar! Hon
borde ha smörj.
— Och högfärdig! Bara för att hon händelsevis
har ett von framför namnet. Som om det vore
något! Det hade ju den där fröken Wenden också !
Fröken Fån tänker jag kalla henne.
En skrattsalva avbröt resonemanget.
Angela drog djupt efter andan. Många år efteråt
skulle hon minnas detta samtal, som hon osynlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
