Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
”Varför har du inte givit mig en rad?” skrev
Stanny.
Ja, varför? Alla dessa dagar! Hon skulle väl
ha hunnit det. Det var inte det. När Angela känt
Petras kärlek strömma emot sig, hade hon tänkt
på Stannys mor. Det var en annan kärlek hon hyste
för sin dotter, så olik Petras för Angela. Svartsjuk,
nyckfull, hade den kanske redan dödsmärket. Och
Angelas känslor för Petra voro så olika Stannys
för sin mor. Men med en stark aning förstod
Angela att Stanny och hennes mor trots allt ändå
på något sällsamt sätt älskade varandra.
Den där besynnerliga kvinnan hade bett Angela
att icke träda emellan mor och dotter. Så fanns det
väl någon hemlig bevekelsegrund, som drev Stannys
mor till en sådan begäran.
Skall hon göra det? Försaka Stanny och i stället
stanna hos Petra och bli hennes sällskap den långa,
mörka hösten?
Angela har slitits mellan dessa stridiga känslor:
Nu när hon står vid fönstret denna underbart klara
morgon, har det också börjat klarna inom henne.
Petra skall hjälpa henne. Tillsammans skola de
åter sätta ihop det sprängda puzzlets bitar. Petra,
vilken öm och god mor har hon icke varit för
Angela alla dessa år! Angela tycker sig se henne gå
över gårdsplanen med en liten flicka vid sin sida. Det
är Angela. Den lilla vänder och vrider på huvudet.
Pekar på träden, upp mot himlen, på stenarna i
gruset. Hon frågar och skrattar. Petra berättar, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
