Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
hade det på länge icke varit några besök varken på
Ekered eller Eka.
Petra fortsatte upp genom parken. Hon stannade
plötsligt. I solskenet låg herrgårdsbyggnaden fram-
för henne. Genom de avlövade träden glänste milt
de blanka fönstren emot henne. Den gammaldags
bruna färgen på huset, den utskjutande glasveran-
dan, till vilken dörren stod öppen, trappan fylld av
höstlöv. .. så tyst, så stilla allt var. Bodde där ingen?
Denna morgon när bladen fallit efter en natts storm,
tyckte Petra där hon stod och såg på sitt hem att
hon åter var så långt borta från världen. Här på
gården gled livet så sakta och varsamt fram, De som
bodde här voro son begravna för människorna. Det
var kanske inte rätt mot Angela och hennes ung-
dom. Hon borde komma i beröring med livet. Upp-
leva något, Innan Petra ännu fyllt aderton år, hade
hon träffat Thomas Meller:
Petra tog sig för pannan. Varför tänkte hon nu
på honom igen? Hon gick sandgången ned för att
komma bakom byggnaden. Där låg köksträdgården.
Kanske kunde hon i rabatterna ännu hitta några
blommor? Så solen sken! Allt det vissna fick en
glans av guld. Ärtsängarna lågo nedslagna. Pin-
narna, som slingorna varit fästade vid, då de på
sommaren stått tyngda av ärtskidor, reste sig i en
grå och naken rad,
Petra såg något på marken. Det var en död liten
sångfågel. Den låg där med de duniga vingarna
ömkligt utsträckta, som efter ett sista darrande ving-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
