Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Där borta kom någon gående. Det var en helt ung
flicka med bart huvud och lingult hår. Hon hade en
korg på armen och ämnade sig väl till handelsboden.
Hön gick långsamt, litet framåtlutad. Ibland vaggade
hon till, som om hon haft en alltför tung börda att
bära på. Petra kände igen henne. Det var en flicka
från en av stugorna. Hon var den äldsta av en stor
syskonskara, och nu väntade hon själv ett barn.
Petra stod och såg efter den trötta lilla gestalten
med ett plötsligt sting av medlidande. Hennes pojke
hade givit sig av, och hon hade ingen som kunde
försvara henne för illvilliga antydningar och me-
nande skratt. Snart skulle hon bära ett litet pyre på
armen, och kanske icke veta hur hon skulle skaffa
det föda och kläder.
Nyss hade Petra känt det som om Eka låge så
långt från världen. Men strax utanför drog lands-
vägen förbi, och en ung liten kvinna vandrade där
med trötta steg bärande sin fröjds och sin smärtas
frukt.
Petra samlade upp sina blommor. När hon vände
sig om, stod Angela där mitt framför henne, Solen
hade åter kommit fram bakom molnet.
— Vad gör du? ropade Angela muntert.
— Det är ju hemligheter, sade Petra och försökte
smussla undan blommorna. Och du skulle sova, till
dess jag var färdig.
Angela höjde sitt ansikte upp mot Petra.
— Titta på mig, sade hon. Ser jag inte äldre ut
än i går? Jag är aderton år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
