Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
kamraterna i småstaden kunna då med ens erhålla
nytt liv för ens ögon och helt plötsligt tyckas en ha
varit verkliga vänner. För Karin Blumstedt hade väl
Petra von Pahlen utan dennas egen förskyllan
hastigt och lustigt blivit till en sådan där gammal
vän. Början av brevet var också fylld av orden:
”Minns du! Minns du?” Petra kände sig nästan
besvärad. Den andras livliga minnen kommo henne
då alls icke vid. Men så med en gång vidgades hen-
nes blick, som om hon blivit skrämd. Mitt i detta
banala brev med dess utropstecken och understryk-
ningar kom ett stycke, som fick Petra att känna sig
som när man går på en lugn landsväg och plötsligt
får se en häst i vilt sken galoppera emot sig:
Där stod det:
”... När du var så där en aderton är, förlovade
du dig med en Thomas Meller. Det skulle ju vara
hemligt, men alla visste det. Vad jag var avundsjuk
på dig! Sjutton år och redan förlovad, kanske
snart gift och med ett eget hemt Kan du
tänka dig att Thomas Meller är här på sanatoriet!
Det är inte han, som är sjuk. Det är hans fru, som
har svagt bröst. För han är gift nu och har med sig
hustrun och en liten son. Frun är utländska och
dotter till någon tysk-spansk eller tysk-portugisisk
konsuli Sydamerika, du vet dit han for den där gången.
Det är alltså hon som är sjuk. Hon verkar extra-
vagant, men han ser så intressant ut. Vi ha
också växlat några ord, när han hörde jag var från
din hemstad. Han skall fara till Sverige på nyåret.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
