Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
gången kysst henne under den stora kastanjen. Hon
tyckte sig se sin mors bleka ansikte skymta i ett
fönster till deras hus inne i trädgården. Hon tänkte
på hur hennes mor icke velat veta av förlovningen
med Thomas. Hon hade sörjt däröver, som om hon
förlorat Petra. Hon ville äga henne ensam. Över
Petra hade hon ju ständigt vakat med en svartsjuk
kärlek, som varit svår att fatta.
Detta brev om att Thomas Meller skulle komma
tillbaka till sitt land igen, skrivet av en kvinna som,
bara för att hon ej hade något annat att göra, hittat
på att klåfingrigt gräva i Petras gamla sår, gjorde
Petra helt upprörd.
Inom henne vaknade en längtan, ett hopp, som
hon trodde länge sedan ha dött. Hon hade försökt
att glömma, ja hon hade en gång trott att hon hade
glömt. Den gången för fyra år sedan, då hennes
syssling Tage Ehrencreutz bott hos Johan von
Pahlen och visat sig intagen i henne, hade hon
velat bli hans. På ett grymt sätt hade hon då fått
veta att han var bunden vid en annan.
Thomas skulle komma tillbaka! Men åren, alla
dessa år, som gått, kunde icke strykas ut. Hon kände
honom kanske icke längre, hon visste inte heller vad
han kunde ha upplevat där i det andra landet. Och
han hade en hustru, en extravagant utländska, och
en son. Fast man kan ju skilja sig från sin hustru,
Och hans hustru var sjuk, hon kunde dö.
Petra lade handen över ögonen. Angela gick där
uppe i sitt rum. Hennes tofflor slogo mjukt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
