Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
oändlig rymd runt jorden, Kanske fylld av under,
kanske gömmande på en himmel, som ens blickar
icke kunde nå. ,
Petra vände sig om och såg spegeln glänsa svagt
i ett hörn av rummet, Hon grep plötsligt lampan och
närmade undrande sitt ansikte mot spegelglaset. Där
mötte henne hennes ansikte, blekt i ljusskenet. Under
hårets kastanjebruna våg syntes den breda vita pan-
nan. De mörkblå ögonen blickade allvarsamt och
klokt framför sig.
Inom henne jublade det plötsligt till: jag är väl
ändå inte så gammal än,
I ljusskenet och skuggornas spel syntes huden slät
och vit. Munnen var så röd. Med ens for det som
en krusning, en solblixt, över ansiktet i spegeln:
Petra log mot sig själv.
Så vände hon sig bort från spegeln och satte
lampan tillbaka på bordet. Hennes rörelser hade på
ett ögonblick blivit friare och gladare. Angelas steg
där uppe hade tystnat. Nu sov hon kanske: Hon
visste ingenting om Thomas Meller och skulle väl
aldrig heller få veta något.
Och Petra gick uppför trappan. Ett tåg hade
denna afton rasslande farit förbi det lugna Eka, och
i ett av kupéfönstren hade Petra en sekund skymtat
den hon älskat för så länge sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
