Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Angela lyssnade med nedslagna ögon. Hon min-
des med en rysning sina besök hos Adéle på Barnens
Väl.
Jacob Levin hade en gång sagt med en grimas:
— Den där arrendatorsfrun är en häxa,
Nu tittade Angela i smyg på Adéle. Lampskenet
föll över hennes magra, bleka ansikte. Munnen höll
hon, när hon ej talade, hårt hopknipen, som i stän-
dig vrede. Händerna, som hon aldrig kunde hålla i
ro, irrade över bordduken, till dess de fingo tag i en
härva silke, som de obarmhärtigt började trassla till.
Angela tog snabbt ifrån henne silket. Hon ville inte
ha det fördärvat för sitt handarbete:
— Jaså, jag kom olägligt! ropade Adéle till.
— Ack nej, visst inte, mumlade Petra.
Men hon tyckte att med Adéle alla de tassande
stegen där ute i parken smugit sig in i rummet och
nu knarrade över golvet och stampade i hörnen. Hon
försökte alltid ha tålamod med denna besynnerliga
kvinna, som hon ju ändå icke kunde undvika, men
ofta önskade hon att hennes arrendator icke just valt
Adéle till sin hustru.
Adéle vred sig på stolen.
— Jag skall gå till skolhuset, sade hon plötsligt.
Vi ha haft skjuts i kväll åt stationshållet till, och jag
såg hur det lyste ur alla fönstren i skolan. De ha
minsann eklärerat för Jesu hitskickade tjänare och
sändebud. Och ute på vägen kommer det folk i skaror,
Petra såg undrande upp.
— Vad är det då? frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
