Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Resemåltid i hast jag tager,
som en jagad, som ett ilbud stannar ej.
Jag står omgjordad om mina länder,
har vandringsstaven i mina händer.
Resemåltid i hast jag tager
Som ett ilbud,
stannar ej.
Angela hade ryckt till, när han började sjunga.
Han hade en präktig, klangfull stämma, djup och
ren. När han sjöng, lade han sitt stora huvud på
sned. Hans ögon sågo långt bort. Kanske skymtade
han den himmelska ängd som hans sånger i hän-
förda ord beskrevo?
Vad det blir gott att landa
vid himlens stilla kust,
ej mer behöva blanda
sin sång med suck och pust!
Till glädjens hem från sorgens dal,
till Fadrens famn från nöd och kval.
Vad det blir gott att landa
vid himlens stilla kust,
i brudgums famn från strid och nöd,
i liv och sällhet utan död!
Vad det blir gött att landa
vid himlens stilla kust.
Det blev alldeles tyst i salen. Några knäppte hän-
derna i knäet. Nyss hade de varit ute på åkern eller
i den nakna trädgården. De hade knappt hunnit
tvätta jorden av sig. Hela dagen hade de arbetat.
Matoset satt kvar i hustrurnas schalar och kjolar,
denna unkna lukt, som Adéle så avskydde. Nu
3, — Vv. Krusenstjerna, Höstens skuggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
