Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
framför sig. Hushållsaktig, beskäftig, ständigt syssel-
satt. Petra och hennes bröder och mor hade varit på
Eka om somrarna. Hans, som varit den, som fastern
mest tyckt om av syskonen så länge gossarna ännu
voro små, sedan blev det ju Petra själv, hade om
aftnarna smugit sig in i salongen och stått tyst och
lyssnande vid orgeln, som Angela nu, medan den
åldrade fru Laura Löwenström spelat. Petra hade
sällan hört på. Hon hade lekt i parken. Men ibland
hade en sjungande ton från orgeln trängt ut genom
det öppna fönstret och blandat sig med suset i de
stora träden och den lilla sjöns porlande böljeslag.
Nu kom Adéle redan tillbaka. Ett par karlar i blå
arbetsblusar och med buttra ansikten följde henne
med steg, som kommo trappan att knaka. De gåvo
kolportören ett plirande ögonkast. Så togo de fram
breda remmar och lyfte upp orgeln.
— Vart skall den hän? frågade en.
— Hem till mig. Ni måste för all del vara för-
siktiga, sade Adéle upprymd.
Hon följde efter dem över gården och sprang
fram och slog upp porten, Den andra dörren måste
också upp.
Hon höll på att knäcka nageln, när hor strä-
vade med rigeln. Det var som om hon fått besök av
en kär gäst. När orgeln fått sin plats i salen, såg
den så stor ut, större än på vinden. Man fick maka
på soffan och stolarna. Adéle sade inte ens tack till
de båda karlarna, Fon hade tagit fram en trasa och
dammade noga tangenterna. Så tryckte hon ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
