Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
hon ansträngde dem. De voro alltid uppfyllda av
hennes eget jag, tyngda av en last, som hon inte
kunde stjälpa och lätta.
Adéle spratt till. Fram till herrgårdsbyggnaden
körde ekipaget från Ekered. En ung herre snärtade
med piskan och höll in de präktiga hästarna. Han
hoppade av, och Adéle såg att det var Gotthard. Nu
skulle han hämta Petra och Angela, och Adéle hade
hoppats att de skulle komma till henne i kväll. Efter
ett ögonblick stego också Angela och Petra, insvepta
i kappor, in i vagnen. Gotthard svängde sig upp, och
ekipaget försvann bakom hörnet.
Adéle blev ond. De hade ju inte bestämt lovat
komma, men de kunde i alla fall varit så artiga att
de sänt ett bud. Hon fick också en stickande för-
nimmelse av deras överlägsenhet, Där foro de sin
väg i förnämt herrgårdsekipage med två hästar,
medan hon, Adéle, stod i arrendatorbostaden och
stirrade efter dem. Precis som en annan fattig grind-
flicka, som herrskapets vagnshjul stänker modd
över, sade hon sig, het om kinderna.
Ännu hade ingen kommit. Varför kom det ingen?
Klockan närmade sig halv sju. Adéle gick och satte
sig vid bordet i hörnet. Hon klämde in sig på en stol
mellan väggen och bordet, Salen såg så ödslig och
konstig ut, ommöblerad på detta sätt. Och Josef var
så tyst. Väntade han också? De sutto stilla med ett
hav av stolar emellan sig.
Predikanten lyfte upp huvudet och tog fram sin
klocka. Besynnerligt. Ingen hade ännu knackat på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
