Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
där framme vid en orgel, Över de nedböjda huvu-
dena såg hon hans rödblommiga strålande barn-
ansikte.
— Och därför måste ni komma till Gud, hörde
Betty honom säga med stark innerlighet. Gud rann-
sakar era hjärtan. Han ser i dem det, som icke jag
kan se. Högmod, lystnad, köttsliga begär. Utplåna
dem, trampa på dem. Era hjärtan skola då bli genom-
skinliga som glas, vari Guds öga kan spegla sig.
Hur kunna de bli genomskinliga, om de arma
först skola trampa på sina hjärtan? tänkte den
sunda Betty:
Hon hade en religion: sin familj, sina barn. Hen-
nes evighetstanke sträckte sig genom blivande släkt-
led. Upp till skinande saligheters himmel hade hon
svårt att nå. Betty såg en skymt av Angelas bort-
vända ansikte.
Gör detta intryck på henne? undrade hon tyst.
Adéle hade äntligen lyckats få ihop dessa män-
niskor. Hon såg sig stolt omkring, där hon satt litet
ifrån de andra nära predikanten, en hedersplats, som
hon själv valt. Arrendatorn var icke med. Adéle
hade på sitt hätska sätt sagt åt honom att komma in,
men han föredrog att sköta sina sysslor utomhus,
Betty såg på Petra. Hon satt på en stol vid ena
väggen, och bredvid henne nickade den rysliga gum-
man Teresa, som Adéle brukade ha till hjälp. Med
krokiga händer plockade hon i sitt förkläde, som
om hon bit för bit plockade till sig predikantens ord.
Plötsligt fylldes salen av Josefs vackra röst. Han
9. — Vv. Krusenstjerna Höstens skuggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
