Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
I nästa stund tyckte han sig se henne igen. Del
var Sven, som kom emot honom. Han var så lik
Betty. Han talade också som hon med en djup röst.
De gingo tillsammans in i restaurangen och slogo sig
ned vid ett bord. Hans lade buketten i silkespapper
bredvid sig.
— Har du köpt blommor, pappa? frågade Sven
muntert.
— Jä, sade Hans.
Medan Sven granskade menyn, satte Hans hän-
derna under hakan och såg noga på honom. Det var
så besynnerligt, tyckte han i dag, att denne unge
man var hans son. En vacker ung man med fram-
tiden 1 sina händer. Han skulle snart själv ha en
son eller en dotter, bara omr några månader. Livet
slungade med hetsig hast upp människor på denna
underliga ö, som kallades jorden. De klängde sig
fast överallt, på utskjutande klippor, i skrevor, var-
helst det fanns ett fäste. Somliga miste fästet och
föllo ned i djupet. Deras skrik ekade i klipporna och
blandade sig med klättrarnas skratt och röster. De
kunde ju icke få rum alla. Kanske var det just hans
kommande sonson, som måste ha plats och därför
stötte ned honom?
Sven såg upp och betraktade sin far med klara
ögon.
— Är du ledsen? frågade han.
— Nej, visst inte, Jag undrade bara, om du var
lycklig.
Sven log triumferande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
