Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I8I
Och Petra var redan beredd att rymma bort från
Eka, från den trånga krets av människor, vari hon
levde, till något nytt och obekant land.
Men så stannade hon och blev stående, blickande
in i skogens dunkel med mörka ögon. Angela!
Angela väntade henne där på Eka. Angela, som inte
kunde, kanske inte heller borde ana något.
— Vi måste gå tillbaka, sade Petra lågt.
— Ja visst, ljöd arrendatorns lugna röst.
Hon såg på honom. Han hade alltså inte känt
samma lust som hon att rymma sin väg? Trodde han
då, att de kunde dölja sin kärlek bland de andra?
Att inga vaksamma ögon skulle upptäcka dem?
Tord närmade sig henne. Hon blev het bara vid
tanken att han på nytt skulle taga henne i sin famn.
— Jag vågar inte, sade han blygt leende.
Petra tänkte att det var detta hans skygga leende,
som intagit henne. Ansiktet, så allvarsamt oftast
numera, nästan strängt, förvandlades i ett ögonblick,
när han log: en sällsam förvandling, så att han blev
en helt annan människa.
På nytt gled hon då intill honom. Hennes hjärta
slog så våldsamt. Åter kände hon då hans mun pressa
sig in i hennes, hårt kyssande, nästan bitande den.
Hans kyssar genomträngde henne. De fyllde henne
med ett unders bävande glädje. I den kalla nakna
skogen, där de stodo tätt omfamnande varandra,
tyckte hon att en doft av röda rosor slog ut. Hade
våren och sommaren kommit på denna korta stund?
De gingo hemåt igen. Vid grinden till Eka stan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
