Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
gjorde ont inne i henne. Men åter tänkte Petra på
Thomas och sedan på Tage. Hon hade skymtat
samma blick i Tords ögon som förut i Tages och en
gång för länge sedan i Thomas”. Hennes sinnen hade
denna höst börjat svida, och så hade hon mött arren-
datorn. Hon hade ju sett honom alla dessa år på
gården. Hans gestalt var henne så välkänd. Aldrig
hade hon längtat efter honom. Och nu! Skulle detta
åter bli en av dessa upplevelser som inte kunde leda
till något? Tanken att det var henne omöjligt att
gifta sig med arrendatorn stod plötsligt för henne.
Lyktan darrade till i Petras hand. Kvickt kilade
då lyktskenet uppför en trädstam, flaxande likt en
sårad fågel som förgäves söker fly undan och dölja
sig. Nej, de kunde ju inte gifta sig. Men varför
skulle hennes begrepp om kärlek vara så trånga?
Varför skulle hon inte äntligen kunna fritt ge sig åt
en man, utan obehöriga skrupler fritt unna sig
själv en man? Det bjöd henne nog emot, men inte
som förut, redan fann hon att det var henne en
njutning att tänka därpå, och inom sig önskade hon
att han skulle tvinga henne till detta. Med en säll-
sam lust skälvde hon vid denna blotta tanke, frös
som i frossa. Skuggorna av träden, mörkret som
omgav henne ströko sig efter hennes kropp och ville
famna henne. En kall smekning, fylld av något
bistert och ödesbestämt.
— Man ger sig inte in i något sådant, viskade hon
ändå till sig själv. hackande tänderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
