Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Adéle sade:
— Det är väl Petras sax.
— Ja, svarade Tord morskt. Jag lovade hjälpa
henne med den.
— Du har lovat att hjälpa mig med tusen saker,
utbrast Adéle. Men till mig håller du inga löften.
Och så började hon räkna upp. Det var kaffe-
pannan, som grepen gått av på. Det var en stålvisp,
som lossnat i fogarna. En hammare behövde ett
skaft. En haänddukshängare hade mistat sina krokar.
Det var ingen måtta på allt, som var trasigt.
Och så med ens fann Adéle på något, Flon gick
ut i köket och kom tillbaka med famnen fylld av
alla dessa saker. Det skramlade, när hon vräkte ut
dem på bordet.
— Håller du ändå smedja här för Petras skull,
sade hon ilsket, så kan du ta de här också.
Tord hörde nog hur de rullade över bordet. Men
han brydde sig inte ens om att se upp.
Adéle slog sig åter ned. Hon stirrade på Tord.
— Vad gjorde du och Petra ensamma i staden
den där gången? sade hon plötsligt.
Tord blev röd i ansiktet och böjde sig ned över
den lilla saxen.
— Fick du inte krukväxterna jag lovade att skaffa
dig från staden då? sade han stillsamt.
— Jo, men du brukar köpa karameller åt mig.
Den där gången glömde du det.
Ja, det hade han glömt. Och inte förrän nu hade
hon yttrat ett knyst om det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
