Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Hon tog upp en vass sten från marken. Medan
hon hastigt gick framåt, rullade hon stenen i sin magra
hårda hand. Hon visste knappast vad hon gjorde.
Hon höjde armen och slungade stenen efter Petra.
Petra hade i detsamma vänt sig halvt om för att se,
om hon var förföljd. Den skarpa stenen träffade
henne i pannan. Med ett litet rop föll hon; Så blev
det tyst. Petra hade förlorat medvetandet.
Adéle stod stilla gripen av en skräckblandad
beundran för sig själv. Hon lyfte sin hand och såg
nyfiket på den. Det var som om handen handlat
fortare än hennes tanke. Hon tittade sig med rädd
min omkring. Nej, ingen hade varit vittne till hän-
delsen. Då smög hon sig darrande fram till Petra.
Petras panna var blodig. Ja, där låg hon nu med
blodig panna, som Adéle sett henne för sig i dröm-
men. Såret var inte gjort med den där gyllene saxen.
Men den skarpa stenen låg bredvid Petras arm.
Adéle lutade sig ned, grep stenen med sina yttersta
fingerspetsar och kastade den inåt skogen. En kråka
flög upp och flaxade med vingarna.
Adéle såg djupt och länge ned på Petra. Efter
en stund började hennes ögon flacka. Hon höll sig
för munnen. Den skälvde så besynnerligt. Så sprang
hon irrande sin väg.
Långt fram på eftermiddagen, då det redan
skymde, började man sakna Petra.
Angela kom till arrendatorn.
— Petra är försvunnen, sade hon.
Tord spratt till. Han anade genast oråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
