Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
glaskupan fylles av klingande sång! O, det är en
ljuvlig sång. Hon vill sjunga med, men hennes strupe
är sammantorkad. Ack tyst! Sången vill ju spränga
hennes huvud. Hon kryper ihop och söker hålla alla
lemmar stilla för att ej stöta emot något och åter
få glaset att klinga. Men tystnaden är också farlig.
Den är död: en sångfågel som fallit till marken
och bara vrider sig litet med utbredda vingar.
Nu är allt tyst. Hela jorden tiger stilla, Varje
rörelse Petra gör hörs på ett förskräckligt sätt. Hen-
nes armar äro sågar som riva och gnissla, hennes
fötter hammare som slå.
Då kommer hon tillbaka till den vita vägen. Nu
behöver hon knappast trampa. Hon står bara orör-
lig, och vägen glider som ett band framåt. Men ban-
det är fästat vid ett hjul, och långt borta ser hon att
det svänger ned i marken. Följer hon nu med i
denna svindlande fart, skall hon hamna i mullen
under blommornas och trädens rötter. Där är väl en
grav åt henne. Hon stirrar och stirrar med fasa på
den plats, där bandet rinner ned i jorden. Hon vill
hoppa då för att lyckligt komma över på andra sidan.
Hon spänner sin kropp till språnget. Se, det lycka-
des! Hon vänder sig om, och mullen sträcker en
svart hand efter henne. Och handen har naglar, som
glänsa som uppgående solar. De bränna henne med
hetsigt sken.
Då skyndar hon framåt igen. Men skogen är ljuv-
lig. Där är skugga och vaggande grönt. Också skug-
gorna äro gröna. Så underbart gröna i ett grönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
