Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
som röra sig i en ring runtomkring henne. De äro
långt borta, men hon urskiljer dem ändå. En ring
av bleka ansikten, De äro bara ansikten och fötter
och händer, som krama om varandra. Hon vet så
väl vilka de äro. Dora och Gotthard och Jacob och
Hans och Betty. Sven och Agda och Bess och Judy
Rosenrauch. Den döde Johan von Pahlen och Tage
Ehrencreutz och hans rika hustru Hertha Adler-
bring. Tord och hans mor och predikanten och
Adéle. Angela och Bell von Wenden och Stanny.
Och Thomas — Thomas Meller! Det är som om
det vore myriader, Men hon känner tydligt igen var
och en särskilt, även Bell och Stanny och Hertha
och Tords mor, vilken hon aldrig har sett. Herthas
fladdrande händer bära på en påse och Johans på
en trälåda. Alla se de dumma ut. Oförstående. De
kunna inte komma henne närmare. Besynnerligt. De
nicka åt henne med sina dumma huvuden, men
närma sig inte.
Då varseblir hon något. Där nere i gräset under
dem alla går en liten liten dvärgman med ett stearin-
ljus i handen. Han når bara upp till fötterna på de
andra. Han nickar och nickar och mumlar. För varje
fotpar han kommer till stannar han och sysslar med
något, Han dryper stearin från ljuset, som han
håller i, på fot efter fot. Hon ser stearinen rinna i
en vit het massa. Den klibbar vid alla fötterna och
vid gräset. Så snart den har stelnat, stannar foten i
sin gång. Den ondskefulla varelsen med ljuset lackar
fast dem vid slättens gräs. Därför komma de ej ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
