Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIU.
När Petra slog upp ögonen och bad om ett glas
vatten, började Angela gråta. I flera dygn hade
Petra knappast sagt ett redigt ord. De hade fått hålla
henne i sängen, för att hon ej skulle kasta sig ur.
Angela gick efter vattnet och såg på hur Petra
törstigt drack ur glaset.
— Tack, sade hon och ett leende for plötsligt
över hennes ansikte.
Ja, hon log, fast ännu litet främmande. Ett nytt
under. Angela ställde sig vid fönstret, för att Petra
inte skulle märka hennes tårar. Hon hade trott att
Petra skulle dö. Hon hade bett till Gud. Men Gud
hade gömt sig i ett moln. Hennes böner nådde honom
inte. Han tycktes så långt borta just nu, när hon
behövt honom som mest.
Angela hade från sitt rum lyssnat till Petras ord
1 yrseln. Hon hade undrat vem Thomas var. Hon
hade aldrig hört Petra nämna hans namn förrän nu,
Det var bara ett par gånger Angela hört henne ropa
det. Thomas! Vem var Thomas? Så litet de kände
varandra, Petra och Angela! Petra dolde sig för
henne. Hon bar på tankar som Angela icke anade,
Och Angela vände sig om där hon stod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
