Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
— Här är hela släkten med annex och filialer,
myste han. De kackla, så det hörs ända ut på gatan.
Han stod där litet bredbent och luktade punsch
och rök. Han hade blivit grå i håret, den femtioett-,
femtiotvåårige Peter. Pannan var kal långt upp mot
hjässan, och de grå hårstråna spretade ut som en
hög kam uppe på huvudet. Han hade alltid liknat
en guttaperkadocka i ansiktet, och nu hade där-
till åren lagt rynkor och veck i huden.
— Stig på! Stig på! uppmanade han dem mun-
tert. Kors, vad ni se bra ut!
Men Angela dröjde ännu vid spegeln. Hon rättade
på sin klänning och strök tillbaka håret. Hon log
glatt åt Peters beröm och mötte i spegeln en ung
flicka i ljus klänning med blont hår och svarta
ögon i ett leende och rodnande ansikte. Bakom sig
skymtade hon Petra, så smärt och rak i sin svarta
sammetsdräkt.
De gingo in. I den avlånga salongen, herrgårds-
elegant med samma gamla möbler i guld och vitt,
som de haft i sin förra våning på Östermalm, skyn-
dade Lilian emot dem.
Med en viss överdriven värme tryckte hon deras
händer och sade att det var så förtjusande att se
dem hos sig. Hon hade ingen riktig charm, Lilian,
mycket mindre än den fule Peter, fast hon ansågs
vacker och var hela sex år yngre än han. Hon var
ännu knappast över de fyrtiofem. På de sista tio
åren hade hon lagt sig till med en ständig besynner-
lig entusiasm över småsaker, men den kunde icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
