Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
förhoppningar om alla fröjder det nya året komme
att bringa, just höllo på att dansa igenom de första
timmarna av 1914.
När främlingen passerade förbi de båda damerna,
såg han på dem granskande, som om han känt igen
dem,
Petra ryckte till och stannade, men bara ett ögon-
blick. Hon hade velat skrika högt:
— Thomas Meller!
Men hön påskyndade bara sina steg vid Angelas
sida. Det var Thomas hon hade mött. Då måste han
alltså ha kommit hem nu, och hon hade inte vetat
av det. Tankarna dunkade vid hennes panna:
Thomas är hemma. Thomas har kommit hem.
Äntligen! Hon drog en djup suck. Hon hade hört
att han skulle resa hem till Sverige förra nyåret.
Men även då hade han uteblivit. Hon hade detta år
åter vant sig vid tanken att han aldrig skulle komma.
Och nu gick han förbi henne: en främmande herre
på gatan i vid ulster.
Hon såg på Angelas oberörda ansikte. Hon ville
berätta för Angela om Thomas. Hon visste ju
ingenting — alls ingenting av detta.
Men så lät hon bli det, och de kommo till sin port
vid Johannes” kyrkogård utan att Petra sagt något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
