Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
det var över, rädd att Lilian och Alexandra eljes
skulle exercera henne i det ansiktsuttryck hon
borde anlägga och läxa upp henne för det otvivel-
aktigt mindre tillfredsställande resultatet av hennes
bemödanden.
Nu lät Angela blickarna glida över slätten som
var vit av snö. Ett par ungar, uppkrupna på ett
staket, vinkade åt tåget, och Angela vinkade igen.
Så gick hon in i vagnen.
Hon slog sig ned i en andraklasskupé. Före henne
sutto där en herre och en liten gosse. Angela var
litet sömnig. Hon och Paula hade ju pratat till långt
in på natten. Hon lutade sig tillbaka i den stoppade
soffan och slöt ögonen. När hon efter en stund öpp-
nade dem igen, hade den lille gossen flyttat sig över
till hennes sida och granskade henne med klara
tindrande blickar. Angela måste le mot honom. Det
var en vacker pojke med mörka ögon och blixtrande
vita tänder. Han kunde väl inte vara mer än sex år,
och han såg inte svensk ut.
— Ni vill sova? anmärkte han nu lillgammalt.
Han talade svenska med någon utländsk bryt-
ning.
— Ja, jag är litet trött, sade hon.
— Cecil, man skall inte tilltala främmande da-
mer, sade herrn mittemot Angela.
Angela tittade upp på honom, Hon mötte oför-
skräckt hans blick, fastän hon rodnade en smula.
— Å, gör honom inte ledsen, sade hon blygt. Jag
pratar gärna med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
