Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
5
ibland. Tiden och avståndet kunde knappast skilja
dem mer åt, än de förut voro skilda. I flera år hade
de ju känt sig alldeles främmande för varandra.
Thomas började frysa, där han låg. Kanske var
det morgonen som närmade sig. En ny dag! Plöts-
ligt log han. Skulle han icke nu vända sig bort från
allt det gamla och börja på nytt? Vad väntade ho-
nom härhemma? Så gammal var han ju inte än —
fyrtioett år. Det var ingenting för en man.
Angelas ansikte skymtade åter framför honom.
Skulle han träffa Petra? Varför inte? Han kunde
ju gå och hälsa på henne, Hon hade inte gift sig.
Förmodligen levde hon ensam med den där unga
flickan, Hugos dotter.
Men han! Efter så många år — skulle hon väl
känna igen honom? Skulle hon ens taga emot ho-
nom? Han grubblade över detta. Petra hade varit
hans älskade, Skulle hon inte kunna bli hans vän
nu, när hans mor var död och när hans hustru var
nästan lika långt borta?
Tänker jag då alltid bara på mig själv? före-
brådde han sig. Alltid jag! Jag! Jag! Var det där-
för Ines slutat att älska honom? Men just sådan
var ju Ines själv — mycket mer än han.
Han var med ens trött. Äntligen somnade han.
Och vaggad av sömnen, tyckte han att oceanens
vågor, som han den där dagen på den öde slätten
sett runtomkring sig som en hägring, nu buro honom
långsamt bort mot den okända strand han vaken
aldrig kunde nå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
