Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Då blev Stellan röd, som om han höll på att
spricka. Han var så känslig för sitt utseende.
Snarstuckna och lättretade gåvo de varandra
djävulska pikar. Kanske också spriten, fastän ser-
verad i så ringa mängd, stigit dem åt de svaga
huvudena.
Thomas undrade, om det kunde vara möjligt att
Angela och Petra hölle till godo med de här
gossarna. Och äter kände han det på något sätt
barockt att det skulle vara han som var gammal.
Vad var detta för sällskap av gläfsande hundvalpar
med stubbade svansar han råkat in i?
Han ville gå, då det ringde i telefonen. Stellan
tog luren och kastade den sedan med en grimas över
till Kiss.
— Gusten, sade han.
Kiss läspade fruktansvärt i telefonen. Greven
tycktes ha väntat honom på Operabaren, och Kiss
hade inte kommit.
— Jag skall strax komma hem till dig, din lille
dumsnut där, ropade Kiss slutligen.
Men han var inte ond. Han spelade förnäm och
överlägsen. Den efterlängtade, som båra gör sig
mera åtrådd genom att dröja!
— Skall du inte gå då? frågade Stellan retligt.
— Jo, för all del, men jag hinner, jag hinner.
Kiss lade det ena benet över det andra och lutade
sig tillbaka i stolen. Han blåste ut en rökring och
njöt uppenbarligen av att dröja kvar fastan hus-
bonden kallat på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
