Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
ögon vilseledde dem. De visste icke att de bara voro
trappsteg som han klättrade uppför med snabba
lätta fötter,
— Gör honom inte orätt, sade de till sina män,
som tröttnade på lovsångerna om denne Jacob
Levin. Han är så god.
God, han! Han hade affärsbegåvningens godhet.
Den som tar till sig det som är gott och tjänligt för
en själv. Han slukade dem och deras pengar. Han
började så smått närma sig det stora målet: att
bli rik.
Sam Vårdman i våningen inunder skämtade om
Jacobs stege. Ett enkelt skämt! Han hade i alla fall
övermåttan roligt däråt själv. Men han var grön av
avund, när han hörde kjolar frasa förbi i trappan
och lätta fotsteg gå förbi hans dörr upp till Jacobs:
Tusan till jude!
Sam försökte taga efter honom. Men nej, det var
som förgjort, för honom, Sam, gick det ej. Han
hade för mycket av sin pappa sillstryparens tag.
Han beräknade på något sätt för lågt. Och så flab-
bade han. Nej, en evig skolpojke förblev han emot
den överdängaren Jacob.
När det vart afton och lyktorna tändes dagen
efter den där första oförglömligt stora dagen, tog
Jacob med sig Anton Nydal till Grand Hötel Royal.
Den hemkära Sally ville aldrig följa med honom ut
på ställen, och han hade vant sig vid att även borta
på bjudningar nästan alltid vara utan henne, som
tyckte bättre om att sitta hemma hos barnen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
