Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
kunde inte hålla sig från jäntan, fast det var hans
egen dotter och modern gick i ladugården.
Den lille rödmosige skrattade gnäggande. Det
syntes att han hade mycket lätt för att sätta sig in
i den gamle vällustingens situation.
— Han hade förstås suttit i höstsolen och för-
plägat sig på egen hand med någon butelj gammal
god burgunder som tänt eld i hans duvna blod och
gjort honom sällskapssjuk. Så har han skickat efter
flickan och tagit in någon bredbukig flaska med grön
skimrande likör, och det förstår väl vem som helst,
som varit med det ringaste, att då var det färdigt.
Löjtnanten log, helt förnöjd med sin psykologi och
sin människokännedom.
— Och så farligt hade det ju inte varit, om inte
tösen genast blivit med barn. Alla på slottet och ut-
gårdarna kände ju också till hur det förhöll sig, och
det fanns ju knappast en statarstuga eller ett torp
under godset, där greve Carolus inte lagt ett eller
flera gökägg i boet, Nu tyckte folk emellertid att det
gick för långt, och det började glunkas om att en an-
givelse komme att göras av de upprörda läsarna i
trakten. Greve Carolus hade då i sin nöd ingen
annan råd än att söka skydd just hos läsarna och
låtsas som om hans samvete, tack och lov, äntligen
hade vaknat, så att även han numera hörde till de
väckta. Hårt beträngd kände han sig väl också, och
ställningen var nog ganska allvarlig.
Men för varje svårighet finns det också en lös-
ning, det skall du lägga på minnet, Levin. Präster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
