Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Angela såg undrande ned på sina händer. Hon
fattade inte. En rörelse av välbehag genomilade
henne; Men hon tog inte bort sina händer.
— Ni kysser mig, sade hon blott med en under-
lig röst.
— Nej, inte ännu, mumlade Thomas hest.
— Har ingen kysst er förut? fortfor han utan att
se på henne.
— Nej, aldrig.
Han blev galen av att höra det. Han tog henne
obehärskat i sina armar. Hon föll in mot hans bröst,
alldeles viljelöst, som när en liten fågel faller till
marken. Då lyfte Thomas upp hennes ansikte och
pressade sina läppar mot hennes mun.
Nyss var hon blek. Nu var hon röd. För henne
kändes det som vild smärta, som om en kniv genom-
borrat henne. Hon skrek till litet, då han ett ögon-
blick hörde upp.
— Vad är det? Gjorde jag er illa? frågade han
ömt.
— Ja, illa.
Hans armar voro omkring henne. Han kunde inte
släppa henne. Åter kysste han henne. Hans läppar
foro smekande över hennes. Och nu kände Angela
en lycka utan gräns. Den var nästan förfärlig. Stora
tårar runno utför hennes kinder. Thomas smakade
deras beska sälta.
Så lämnade han henne lika plötsligt som han tagit
henne till sig. Han reste sig och stod och såg ned
på henne med allvarsam min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
