Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
ned med blida ögon på denna lilla fröken, som hade
ett så heroiskt namn och som liknade en åldrad
Jeanne d’Arc som längtat efter ett bål, men icke
hade fått något, utan vrakats såsom mindervärdigt
bränsle för elden.
Men när Judy på en fråga av henne kom med
en naiv anmärkning, brast fröken Ridderhjerta i
skratt. Hon hade ett nästan vansinnigt skratt, som
om hela hennes väsen bragts i uppror. Hennes elän-
diga kropp skakades. Judy stirrade på henne med
runda uppspärrade ögon. Hon aktade sig sedan att
komma med något nytt inkast, rädd för detta våld-
samma skratt.
I anteckningsböcker kluttrade flickorna ned så
mycket de hunno av fröken Ridderhjertas föreläs-
ning. Ord och förkortningar, som de sedan skulle
få svårt att själva begripa vid genomläsningen.
Madeleine Le Fort skrev ingenting, hon satt hela
tiden med ett stelt och spänt uttryck som om hon
var långt borta från allt detta och i tankarna vilade
i en elegant balkavaljers armar.
Mitt i sina ivriga anteckningar skrev Paula ett par
gånger ”Gotthard”, Hon tyckte om att se hans namn
skrivet så där framför sig. Då steg hans pojkansikte
plötsligt upp ur bladet, såg på henne med spefulla
ögon, narrade henne att mitt i lektionerna rodna.
Gotthard och Dante! Nå ja! Varför inte? Skulle
inte den älskade Gotthard med tiden bli en stor
diktare? Sammanställningen av de båda namnen
fann Paula icke alls orimlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
