Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Thomas vilande där bredvid Angela i sängen. Också
han sovande. Också han saligt trött med armen
ännu i sömnen slutande sig om Angelas nacke.
Petra darrade. Ljusskenet flög flackande över
väggar och tak, som om onda andar vaknat i nattens
tystnad och nu uppförde en hetsande vämjelig dans.
Var det Petras egna tankar, hemligt gömda, som
sluppit lösa? Ty vad Petra kände var något slem-
migt, vidrigt som höll på att få makt med henne.
Det var den gamla ungmöns sterila och fuktiga
kättja vid åsynen av andras kärlekslycka.
Är jag då verkligen så gammal? undrade hon
åter trött.
Ljuset darrade i hennes hand. Dess sken upplyste
plötsligt den lilla blanka kvinnostatyetten på kakel-
ugnsfrisen.
Petra gick på tå fram till den. Hon slukade den
med heta torra blickar. Den där lilla gestalten —
så brun, så fast, och ändå med den helt utvecklade
unga kvinnans mjuka linjer och runda blommande
bröst. Den var fylld av sinnlighet. En vacker erfaren
kvinnoynglings sinnlighet. Hon var kvinnan som i
rätt tid fått njuta av sin kropps möjligheter. Petra
vågade inte röra vid den. Hon tyckte att den måste
brännas, att den nu i natten blivit livsvarm och glö-
dande, ett vällustens trä som förvandlats till kött.
Thomas Mellers förflutna! Var det kanske så-
dana älskarinnor han haft — där långt borta i de
främmande länderna? Sådana underbara! Och
Petra såg åter för sig Thomas. Nu lindade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
