Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
ha väckts hos honom, Nu var hon det förstörda och
svårmodiga förgångna som han säkerligen icke
önskade tillbaka.
Det var som om hon tvingats att leva sitt liv i
en skymning, som icke genombröts av något ljus-
sken. En skymning tung och snärjande som ett nät
med tusentals fina masker. De lindade sig tätare och
tätare omkring henne — till slut skulle de väl kväva
henne. Varför hade hon inte fått vassa klor och en
stark näbb så att hon förmådde befria sig? Andra
kvinnor kunde draga till sig män, ja vinna dem för
sig, även om männen redan voro upptagna på annat
håll. Bara inte hon! Inte Petra von Pahlen, den en-
samma !
— Jag vill inte vara ensam, kved Petra.
Hon öppnade sin famn och fångade tomheten.
Tomheten som icke har någon kropp, ingen färg,
men som ändå smyger sig in i ett hjärta och för-
kolnar det.
Ljuset sjönk djupare i staken. Dess låga flackade
oroligt, flämtande med ett kvinnobrösts ängsliga
andetag, och slocknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
