Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
de där smala gosshänderna inte skulle kunna nå det
och gripa om det. Det var sådana storhetsplaner de
i sina barn förälskade mödrarna bruka välva. Mer
än någon annan skulle väl Betty von Pahlen ha för-
stått Thomas Mellers tankar, Thomas kände verk-
ligen något av en moders fröjd och smärta. Med
bitterhet tänkte han då ibland också på Ines som
icke var någon riktig mor. Han avskydde de där
breven som en gång i månaden kommo från Schweiz,
de där gräddgula brevarken med enformiga beskriv-
ningar av en kurorts måttligt växlande förströelser
och varest en stor vidlyftig stil löpte som en jämn
palissad över sidorna. ”Hälsa min lille Cecil”, bru-
kade det stå där, liksom tillsatt efteråt 1 sista ögon-
blicket, sedan brevet redan en gång instoppats i
kuvertet, Hennes Cecil! Thomas framförde troget
dessa hälsningar till Cecil. Men i barnets ögon kunde
han varken spåra intresse eller längtan, Nej, för
Cecil hade Thomas blivit både far och mor. Han
fröjdade sig egoistiskt däröver, Emellertid svarade
han vänligt på sin hustrus brev och skrev att han
gladde sig åt att hon synbarligen blev friskare där
nere på sanatoriet.
Men när nu så lyckligt var att Ines tycktes tänka
på att leva upp igen, hoppades han ibland nästan
att hon skulle förälska sig och få det drägligt med
någon annan. Bara hon icke fordrade Cecil till-
baka! En kvinna som Ines var nyckfull. Hon skulle
kunna få ett överraskande anfall av moderskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
