Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
blickar omkring sig, som när två brottslingar söka
dölja sin handling.
Petra var förvånad över att så kort tid förflutit,
sedan hon stått där vid fönstret. Det var ännu ljust.
Ofrivilligt kastade hon en blick på den lilla bruna
statyetten på kakelugnsfrisen. Och också hon tyckte
nu, som Angela när hon kom från Bell, att den späda
kvinnan log mot henne ett melankoliskt leende,
som icke längre var hemlighetsfullt, utan systerligt
förtroligt.
— Ja, adjö då.
Tage räckte henne handen. Hon tog den dröjande.
Bådas händer voro kalla och slappa. Petra såg att
Tage glömt att knäppa till en knapp i sin väst. Men
hon blygdes att säga det åt honom. Deras kroppar
som nyss varit förenade spredo en iskyla av främ-
lingsskap omkring sig.
När Tage försvunnit, vågade icke Petra gå fram
till fönstret längre. Kanske Thomas och Angela
ännu promenerade där ute sida vid sida. Hon stod
helt orörlig. Och med en liten tafatt trevande rörelse
tryckte hon handflatorna mot sin kropp som om hon
varit rädd att icke finna den åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
