Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
— Kom, Angela, sade Thomas. Vi få väl gå ned
till Paula med vasen. Hon blir nog belåten.
For det inte ett moln över hennes ansikte? Var
hon besviken?
Han drog själv varsamt ned hennes kjol och
hjälpte henne på med kappan. Hon vände sig mot
honom och slog armarna om hans hals.
— Thomas, du är väl inte ond på mig? sade hon.
— Vi måste gå nu, barn, svarade han och gav
henne en snabb smekning över kinden.
Paula stod i salen färdig att gå. Cecil sov ännu
gott i den stora länstolen. Thomas räckte fram
silvervasen.
— O, utbrast Paula och blev röd i ansiktet av
förtjusning. Vad jag är glad!
— Jag också, sade Thomas allvarsamt.
Angela lutade sig över Cecil och väckte honom,
I detsamma stod Bom i dörren.
— Om herrskapet går på tå fram till fönstret,
sade han och grinade välvilligt mot Cecil, så skola
ni få se något.
Cecil var i en fart uppe ur stolen. Han tassade
fram till fönstret. Han gick på tå, och som om det
skulle gjort hans gång ännu tystare lyfte han ar-
marna över huvudet. Försiktigt kikade han ut genom
fönstret.
Där — där på förstutrappan satt en liten brun
hare och vände på sitt smala huvud med de långa
öronen rätt upp i vädret. Cecil kippade efter andan
av förtjusning. En sekund mötte han harens ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
