Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Angela såg strimmor av den klarblå himlen mellan
blomklasarna. En längtan efter att kunna smälta
samman med all denna skönhet ville spränga hennes
hjärta. Hon grep en tung kvist och förde den fram
och åter över sin halvöppna mun. Daggen skakades
ned över hennes läppar. Det var en viskning i luften
omkring henne. Men det var väl bara humlorna som
sjöngo, Åter tänkte hon på den där vårdagen, då
Thomas kysst henne uppe i den kala sängkammaren
i villan,
Och hon smakade på daggen, som om den varit
Thomas Mellers kyssar.
— Han bara kysste mig, mumlade hon, berusad
av trädet.
Och hon såg på kådan som rann ut ur stammen,
Vad ville hon med körsbärsträdet? Vad ville hon
med Thomas? Varje morgon hon stått här hade hon
undrat däröver. Nattens drömmar funnos någon-
städes i hennes inre. Men hon mindes dem icke. Hen-
nes kropp var ännu ljum av bädden, av sömnen, av
en hemlig vällust i släkt med körsbärsträdets rinnan-
de klibbiga kåda. Hon lyfte armarna som för att
famna, men sänkte dem igen,
Så gick hon ifrån trädet och vågade icke vända
sig om av fruktan för att det åter skulle locka henne
till sig. Hon öppnade grinden och vandrade upp
genom ekbacken.
Angelas farbror, Peter von Pahlen, hade bjudit
Petra och Angela till Nybo över sommaren. Angela
hade varit här ensam, utan Petra, några dagar. Petra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
